17 december 2008

VILA I FRID


Maria Lökken
Ja detta inlägg blir inte speciellt muntert. Det är när sådana här saker händer som man förstår hur mycket man tycker om sina nära och att man borde uppskatta varandra mer. Plötsligt kanske de bara är borta.

Min syster Linda ringde mig igår vid tio tiden. Det var då hon berättade för mig att en nära vän till vår mamma hade gått bort. Jag visste inte hur jag skulle tackla situationen. Det gick inte att förstå att det hon hade sagt var verklighet. Jag förstod inte hur det kunde va så. Maria var ju ung, pigg och alltid glad. Det gick verkligen inte ihop för mig hur det kunde ha hänt.

Maria var alltid glad, sprallig och rolig. Träffade du på henne på stan möttes du alltid av ett stort leende. När man är 33år gammal ska man inte få dö, det är inte rätt. Det finns så mycket kvar att leva för. Det går inte att förstå hur du bara somnade in.

Mina tankar går till din familj. Alla dina syskon, föräldrar och sambo. En sån här sak är inte lätt att gå igenom och jag kan själv inte förstå hur jag hade klarat av det här om det var någon i min familj.

Du hade många som älskade dig och du finns i alla våra tankar. Vila i frid älskade Maria.

Kramar till en ängel// C.J

6 kommentarer:

Anonym sa...

Fint skrivet gumman. Du har rätt det ska inte vara möjligt för så unga människor att dö. Livsglada människor som Maria borde inte få försvinna i från oss de behövs här. Jag saknar henne så det gör ont.

Anonym sa...

Hej! Sandra här. Marias lillasyster! Det var riktigt fin det du har skrivit!

Kram//

sandralokken@yahoo.se

Anonym sa...

hej, maria o jag jobbade ett tag på samma avd. (emil). jättetrist det som hänt, jag fattar ingenting-vad hände? vafan-hon ska väl vara kvar här-på jorden? L

Anonym sa...

Hej, Emelie här, Marias lillesyster. Jag håller med Sandra, jätte fin strivet. KRAM /


emelielokken.blogg.se

Anonym sa...

Min mamma kände också henne. Hemskt att något sånt händer en sån ung person, speciellt någon som henne.

Anonym sa...

ser och berörs. Maria lever kvar i mitt hjärta och det är verkligen som du skrev att hon var levnadsglad och hade ett leende till alla. Jag mådde alltid bra att träffa Maria. Jag kände henne sedan hon var liten och hon har alltid varit lika positiv. Mina tankar går till hennes familj och närmaste, Maria var unik, en livsnjutare och en glädjespridare.Fortsätt tänk och tala om henne så hon lever genom våra minnen./Kram från Maria S